Jag sitter på bussen på väg till jobbet och tittar ut på ett frostigt landskap. Jag ser fler och fler trädgårdar, lägenheter, hus som pyntas med julbelysning.

Jag sitter i bilen på väg till förskolan och tittar ut genom vindrutan och ser en bil med adventsstake på instrumentpanelen.

Jag sitter i soffan hemma och tittar ut på min buske som lyser så fint i mörkret.

Jag sitter och fikar hos mamma och pappa och tittar ut och ser deras granne, 70 plus, hänga upp sin julbelysning för sista gången. Nästa år bor de i en nybyggd lägenhet.

Jag sitter på bussen och tittar ut på ett frostigt Stockholm som sakta men säkert pryds inför jul och hjärtat blir varmt. Ett ljus i mörkret. Det är värt så mycket. Det ger hopp.