Alltså detta julpussel jag bygger, jag blir besatt! Två kvällar denna vecka har jag kommit i säng alldeles för sent. Bara en bit till. Bara en bit till. Blir galen på mig själv! Visst bidrar det att pusslet tar en del plats och jag gärna vill bli klar med det så jag slipper ha det framme men jag vill ju också bli klar och se det färdiga resultatet. Moa är riktigt duktig på att hjälpa till, bra öga för att hitta bitar. Vi har tillsammans suttit en stund varje kväll. Nu är det bara den jobbigaste biten kvar, himlen. Alltså, att lägga massor av bitar på något som ser precis likadant ut. Mardröm. Men det ska gå det med! Kämpa Jenny, kämpa.