Jag köpte ju ett jultyg på rea för ett tag sen som jag sen ville göra en duk av till mitt köksbord. Främst för att ha på adventsfikat. Bordet är stort, för sex-åtta personer. Sen kom jag till det delikata problemet att fålla kanterna på detta vidunder till tygstycke. Först insåg jag att det blir till att göra för hand för jag har ingen symaskin. Sen insåg jag att sy är inte min grej. Sen insåg jag att jag hade enbart 7 knappnålar så jag kunde bara nåla upp ett par decimeter i taget. Sen insåg jag att sy är inte bara inte min grej, det är dessutom något jag verkligen inte är bra på. Jag skulle gå så långt som att säga att jag verkligen inte borde släppas nära vare sig tyg, nål eller tråd. Alltså på riktigt ni skulle sett de 30 centimeter jag tillslut ”sytt”. Snett, vint, krokigt. Och med många svordomar under tiden.

Visade mamma… Alltså hennes blick sa allt. Till saken hör att mamma vet att jag inte kan sy. Redan i fyran i skolan fick hon sy klart en kjol för jag lyckades verkligen inte. Och tro mig, det får jag höra då och då. ”Du kan inte ens sy i en knapp” brukar hon säga. Nej det kan jag knappt. I alla fall inte snyggt. Eller hållbart.

Mamma tog med mitt tyg hem igår och idag när jag pratade med henne sa hon att hon var klar med en av fyra sidor. TACK mamma! Precis som i skolan!