Igår gjorde jag min personliga favorit, lakritsknäck. Med lakritspulver, mycket godare än krossad turkisk peppar tycker jag. Jag tog dock av den för tidigt och den blev alldeles för mjuk 🙁 Så trist. Får se om jag serverar den så ändå eller om jag ska göra om den. Idag när jag gör nästa knäck ska den få stå tillräckligt länge.

Igår tittade vi på Olofs frostiga äventyr. Den är så bra! Jag älskar Sven (renen)!

Ikväll ska jag fortsätta göra godis. Mer knäck som sagt och en fudge till. Imorgon kanske det bli kakbak. Jag tror det. En kaka med två ingredienser bland annat! Mer om det efter adventsfikat. Jag lägger då ut recept på sånt som är nytt för i år.

Idag har jag pyntat kontoret och tagit fram min älskade tomte som redan blivit dödshotad! 😉 Ni kan se tomten på min Instastory så förstår ni mer! Dessutom har årets julgran nu här vid jobbet.

Idag har vi rensat Moas rum. Jösses vad den ungen kan samla på sig prylar. Ja ja nu får lite saker åka ut i förrådet och en hel del rensades bort helt. Jag tog även bort en del pynt i vardagsrummet så jag är redo för julpynt på onsdag.

Sen åkte vi in till stan med vänner. Blev en kortis på Stortorgets julmarknad. När vi fikade tog Moa en pepparkaka med kristyr. Det är jul för mig! Vi köpte alltid det till första advent när jag var liten.

Igår hade jag och en vän planeringskväll inför adventsfikat. Hon är bra mycket bättre än mig på smaker så jag tar tacksamt emot hjälp från henne. Och hur underbart är det inte att hon kom med nybakade scones? Vanliga och med saffran. Mums! Till det drack vi ett rött julte och åt mina saffransbollar.

Ser ni högen med böcker och tidningar? Det vi plöjde igenom i jakten på recept! Plus farmors kokbok.

Alldeles varma inlindade i en handduk!

Blandat gamla tidningar och årets och julkokböcker.

Hon hade också med sig en proteinbar vi testade. Barebells Xmas Fudge. Jag är inte supervan vid proteinbarer men jag blev inte imponerad. Ja den smakar fudge/kola men så julig är den inte förutom snöflingorna på då kanske. Men vad det juliga är vet jag inte. Inget jag kommer äta igen. Betyg 1 av 5.En trevlig kväll där vi hittade en hel del recept så får vi se vad jag landar i sen.

Jag skrev ju tidigare ett inlägg om farmors kokbok, Som att hålla farmor i handen igen. Jag lovade ju återkomma med lite mer från denna kokbok och det kommer nu. Den är verkligen väldigt omfattande! Allt från hur man styckar kött, filear fisk, dukar fint, serverar, lägger upp ost osv. Allt och mer därtill! Bara det att det finns mängder med olika pepparkaksrecept, underbart!

Jag älskar att bladen är fläckiga och tummade, det gör ju att den känns använd. Att min farmor säkert lärde sig en hel del om svenska matlagning från denna. Skillnaden mellan originalbilderna (40-tal) och de senare i färg (50-tal) är påtaglig. Mat fotograferat i svartvitt blir inte särskilt aptitligt…

Lite inspo för hur julbaket ska se ut finns ju också. Sen finns det matsedlar. Dels för de olika årstiderna, vad man kan äta till frukost lunch och middag men också för de olika högtiderna. 

Återkommer säkert med något recept sen när jag ev provat något till adventsfikat!

Min pappa sa häromdagen att han har farmors gamla kokbok. En kokbok som nog många har, sålts i många exemplar. Denna tryckt 1951 men den första utgåvan redan 1941. Min farmor dog när jag var 10 år. Jag har så många fina minnen av henne. Trygga minnen. Min lilla farmor. Hon kan inte varit mycket längre än jag när jag var 10 år. Hennes rynkor. Hennes gråa långa hår, alltid uppsatt. Hennes vackra händer. Tryggheten att hålla henne i handen. Ett tufft liv hade hon. Flykten till Sverige från forna Sovjetunionen. Jobbet inom vården i norra Sverige. Träffade min farfar och fick ett barn. Farfar som dog när pappa var tonåring. Reumatismen som plågade henne. Ensamstående mamma till en tonåring.

Jag tror att om hon fått leva längre, hade vi fortsatt vara de bästa vänner. Hon hade lärt mig laga mat och baka, precis som mormor. Jag hade fått lära mig det ryska köket. Pappa har pratat om överdådiga julbord hos deras vänner.

Jag började titta i kokboken farmor lämnat efter sig. En otroligt detaljerad kokbok. Här kunde en hemmafru på 1950-talet lära sig precis ALLT om hur man sköter ett hem. Det finns beskrivet hur man lägger upp ost, gör en grönsakstallrik, viker servetter och serverar. Bläddrar några sidor och ut faller ett bokmärke i skinn och strax därefter ett broderat bokmärke. Farmor. Några sidor därefter en lapp. Knappt läslig. Farmors handstil säger mamma och pappa bekräftar, ja farmors handstil. Jag har den i handen och försöker läsa de snirkliga bokstäverna. Ser bilden framför mig av farmor i sitt kök, skrivandes lappen. Det känns som jag igen 33 år senare, håller farmor i handen igen. Jag saknar henne och tänk att få denna skatt. Handskrivna lappar från det förflutna. Älskade lilla farmor ?? Jag kommer göra fler inlägg om denna bok, visa er recept och annat men jag stannar här. Detta inlägg är en kärlekshyllning till en av de starkaste kvinnorna jag mött. Min krutfarmor.