I morse när vi gick upp så var det +9 grader ute. Ingen direkt sommarvärme och nu känns det att vi går mot höst. Både i luften (främst morgon och kväll) men också mörkret som kommer smygande mer och mer. Jag har börjat tända mysbelysning på kvällarna. Ska sätta upp utebelysningen på framsidan snart också.

Jag har investerat i ett par bra höstskor. Är det något jag är rädd för så är det att halka och nu har jag äntligen köpt ett par riktigt bra höstskor med bra sula och som är vattentåliga. För alla promenader jag ska ta. Både på lunchen och på helgerna ut i skogen.

Jag och Moa jobbar på med årets kalender till mamma och pappa som de får i julklapp varje år. Några bilder är klara och några i alla fall uttänkta. Flinga och Stjärna måste självklart vara med. Inte så lätt att fotografera dock eftersom de är svarta. Gäller att få till rätt ljusa bakgrund och ljus och dessutom få de små yrvädren att vara stilla… Det blir nog bra!

Jag är så sugen på att göra en höstkrans till dörren men ska nog vänta tills vi är inne i september i alla fall. En vacker med blad, äpplen och rönnbär typ. Älskar hösten!

Ikväll ska jag sätta mig med en kopp te i soffan. Dricker inte så mycket te på somrarna men nu börjar jag längta igen.

Välkomna till vårt liv älskade katter! Låt mig presentera Flinga och Stjärna.

De är nu 12 veckor gamla. Så underbart söta! Hela kullen fick efter vi satt våra tjejers namn jul/vintertema: Blossa (var jag inne på för gråa tjejen!), Lussan och Julius (enda killen). Så fina allihop! Här är hela kullen när de var ca 1,5 månad.

Det enda negativa med dessa sötnosar är ju att julen är hotad… Två busiga 6 månaders kattungar lagom till tex julgranen ska upp… Lär ju sluta i kaos eller en jul utan just julgran! Hemska tanke! 😉

Men så värt förstås. Jag har haft katt i större delen av mitt liv med några få undantagsår mitt i livet innan min ex-man förstod charmen med att ha katt! Min första katt Mirre fanns i familjen redan när jag föddes och blev 21 år gammal.

När Lakritz dog 2016 efter 11 år hos mig/oss så ville jag låta Cara leva själv resten av sitt liv. Hon var inte direkt glädjefylld över att dela hemmet med Lakritz och hennes sista år i livet njöt hon faktiskt av att bara vara ensam katt på täppan. Jag visste dock redan när Lakritz dog att jag igen ville ha två katter. Dock osäker på om jag ville ha vuxna katter från katthem (har ju vanan) eller kattungar. Jag ville också ge det tid. När Lakritz dog var Moa ganska precis 3 år och hon minns honom fortfarande och hon grät den dagen han dog men hon kom snabbt över det. När Cara dog var Moa 6,5 år och det tog lite längre tid för sorgen men ganska snabbt pratade hon om hamstrar, kaniner, hästar (!) och katter. Hon ville ha nytt husdjur. Jag behövde lite mer tid. Att sörja och att landa. Jag ska inte sticka under stol med att det varit skönt att ha ett djurfritt hem. Inget katthår. Ingen kattsand utspridd över badrumsgolvet. Ingen kostnad för kattsand, mat osv. Men också. Oändligt ensamt. På kvällarna när Moa lagt sig när jag och Cara hade gostid i soffan. På morgonen när jag fick vakna till en hungrig Lakritz som krävde mat och vatten från kranen. När man kom hem och möttes av en glad och pratsam kisse.

Nu kommer dessa busar liva upp här hemma och ni kommer få stå ut med många kattbilder! Sen får vi se vad dessa två kommer ha för avtryck på julen här hemma…

Hur börjar man blogginlägg i denna overkliga verklighet? Hur gick vi från en underbar jul med familjen till karantän (halsont men noll feber) med dottern som saknar sin mormors kramar? Hur blev det så att jag och dottern spenderar en påsk ensamma? Alltid firat påsk med mina föräldrar men inte i år. Pappa tillhör definitivt riskgrupp och även om mamma inte gör det så kan vi inte riskera att smitta henne så hon i sin tur smittar pappa.

Idag klädde vi ut dottern till påskkärring och gick till mamma och pappa och vinkade från altanen. Vi gav påskägg och Moa fick ett från de som jag fixat.

Hemma fixade jag påskäggsjakt med åtta stopp som Moa tyckte var kul. När sen hennes bästis kom med ägg och present blev det ännu bättre! Och i posten häromdagen låg dessa vackra från Annie, så fint! Tack vännen!

Det är dessa guldkorn i vardagen som gör oss starkare. Vänner och familj som finns där om än på minst ett par meters avstånd. Det finns mycket att sakna och det är mycket som rent ut sagt är för jävligt just nu men om vi alla gör det myndigheterna säger och skyddar våra riskgrupper så ska vi komma ut på andra sidan. Starkare, klokare och närmare varandra.

Hoppas ni får en så underbar Påsk som det bara går!

Jag har ju velat ang gran förut. Äkta eller plast? Jag älskar mina granar genom åren från Smålandsgran. Ekologiska, KRAV och hemkörda. Näst efter att kunna hugga en på egen tomt så känns det bäst. MEN det är dyrt att köpa en gran varje år. Jag gör det ju heller inte för doften eftersom jag har alltid har Kungsgran.

Årets gran att verkligen varit så bra. Kraftig och bred, lagom lång, barrat minimalt och druckit bra. Den kommer att stå ca en månad. Fick den 6/12 och den kommer kastas ut 4/1.

Men så blir jag sugen på ändå på plast. Billigare definitivt, speciellt om jag slår till på rean nu. Jag har läst lite olika gran-test och tittat på nätet och det finns ju verkligen alla prisklasser. Rusta och Clas Ohlson hamnar ofta i topp. Rustas vinnare heter Exklusiv och kostar nu på rean 809 kr. Clas Ohlsons kostar 349,50 kr nu på rean.

Jag ska i alla fall åka och titta så får vi se.